jaha. då var man i karlskrona idag igen. och tro inte att jag åker dit så ofta för nöjes skull. de mest plågsamma stunder i mitt liv har jag tillbringat där, i hus tretton, åttonde våningen. på jävla sjukhuset.

men nu är allt det där smärtsamma över. nu sitter titanskruvarna i käkbenet, och distanserna på dem, nu kommer vi till det riktigt spännande.

mina tänder. eller, mina än så länge icke-existerande tänder. (det är lika roligt varje gång jag säger det där, för då tror halva världen att jag är tandlös. fast det är jag ju. eller. jag fattas helt enkelt två tänder, har haft gluggar och sådär, och genomgått vissa grejer för att kunna få fin käft helt enkelt. så.)

snubbarna jag träffade idag var otroligt trevliga. och pratade inte över huvudet på mig, om mig, utan med mig. det gillar jag.

och när de slopar sina jävla termer och ist förklarar så att jag förstår.

jag fick med mig pappa på stan innan det var dags för tandis. det var skitjobbigt. för första gången ngnsin skulle han prompt hänga på mig. genom alla affärer. 'vad skall du köpa till honom?' 'vad tycker han om?' 'men det här då? vad tycker du om det?' sedan gick han över till att bli barnslig och uttråkad och kom springande till mig med ritpapper och kritor 'du kan sluta leta nu, jag har den perfekta presenten'

eller varför inte den där guldkuken format som ett pris? den tyckte han speciellt att jag skulle köpa.

jag var alltså på jakt efter de sista presenterna till min man idag. det gick ganska bra. eller. jag vet inte. antingen blir det skit av precis allting eller så är jag jävligt fiffig och gullig. och mer kan jag inte säga för han lär slänga sina ögon på den här texten snart.

så..ja. jag är ganska trött. gossen (katten min) ligger i sängen och jag överväger att lägga mig där en stund. först tvätt.

snart är det onsdag. <3