det är en jobbig fråga. 'vem är du?'

vad menar personen? vill han/hon veta vem jag är the long version eller är han/hon intresserad av mitt namn, ålder, civilstatus?

jag svarar alltid likadant, för att slippa fundera mer ingående.

jag är jess. bara jess.

ibland får jag svar tillbaka, hej bara jess.

eller kanske 'är du verkligen bara? är inte det lite nervärderande?'

jag ser inte det som nervärderande. jag ser ju mig själv som bara jess. ingen särskilt märkvärdig person.

visst, jag har mina passioner, jag har ett helvetes humör och jag gillar att sova trots att jag har grymma sömnproblem.

men vad är det för märkvärdigt? eller unikt?

iofs, så sade min vän amanda till mig i helgen, att jag var unik. speciell. fast så långt ifrån positivt man kan komma. hon syftade på mitt humör och hur omständig och ombytlig jag är. på alla mina fixidéer. jag är förmodligen den konstigaste människan. kanske som både hon och jag känner.

för egen del har jag konstaterat att jag är den konstigaste människan jag känner. förr om åren beskrev jag mig själv som svår. men när man väl kommit underfund med mina egenheter så är jag mest bara konstig.

när man lär sig att tyda mig, vilket kan ta en jävla tid i ärlighetens namn, så är det inte svårt. jag är nog ingen svår människa, jag är bara svår att förstå. att nå fram till och lära känna. mest är jag konstig.

och jag är tillfreds med det.

så.

jag är bara jess. en konstig tjej med stora drömmar och passioner.

djurälskande människoföraktare, hockeygalen, musikberoende, och världens bästa vän.

hej. 8)

yes! nästa band jag är nöjd med inför srf 2009 är.....volbeat!

heja! det skall bli så nissigt bra!

volbeat  - say your number