av levande män är min drömdude zakk wylde. och jag kan inte svara på varför. kanske för att jag skulle känna mig så liten och trygg i hans stora famn, eller för att han är en sådan fruktansvärt skön gitarrist, kanske för hans härliga attityd, hans musik, hans stil. han är fan en riktig man.

bortsett från att han spottar upp i luften ovanför sig så att det landar ner på honom igen, så är han grr..mmm. mjau. geee mig.

på andraplats kommer givetvis dimebag.

jag vet inte vad det är med mig och gitarrister.

vad jag vet är att ingen av er läsare gillar black label society. det är nog ingen av mina nära homies som gör det heller.

men jag skiter helt i det.

den här låten lyssnar jag på ikväll och känner mig tung. överallt.

black label society - the last goodbye

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee