ibland. eller. ganska ofta känner jag mig ganska..utanför.jag är med. fast jag har inte den rollen jag haft i flera år förut.

jag undrar ibland vilka som är mina riktiga vänner, om jag har några sådana eller om det bara är jag som går omkring och älskar och värderar? eller är det bara så att man tar mig för givet?

i sådana fall har jag ett råd till er.

ta aldrig, aldrig, aaaldrig mig eller ngn annan levande varelse för givet. det är bland det fulaste man kan göra.

och ja, det känns.

och nej, jag har ingen aning om vem eller vad jag pratar om. det är allmänheten och det förflutna som spökar.

men gud vad jag hatar att känna mig utanför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee