jag har en homie. eller. ja. jag vet inte vad man kan kalla ngn man anser sig ha vissa fasta grepp om men som man aldrig träffat. jag ser honom som en vän iaf.

idag när jag pratar med honom så ser jag tillbaka på mig själv. hans frågor speglar alla mina frågor och sökande efter svar. hans frågor om mitt liv får mig att vakna upp ur ngn disig dvala.

i många fall står jag och stampar på precis samma ställe som senast. mitt mående och halvrisiga psyke är oförändrat.

jag har bra dagar, men i övrigt mår jag fortfarande lika dåligt som då.

jag har bara mig själv att föra framåt.

inte ens det är något jag lyckas med.

jag ser bara misslyckande. och jag blir näst intill självömkande.

även om det är något jag inte tillåter mig att bli.

nu blir jag sådär trött på mig själv igen.

och allt känns hopplöst.

 

A

29 september 2008 11:06

jag ser bara misslyckande. och jag blir näst intill självömkande.

även om det är något jag inte tillåter mig att bli.


nu blir jag sådär trött på mig själv igen.

och allt känns hopplöst.

*** loopa texten och begrunda ***

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee