hockey idag.

i tingsryd.

så det är tyst här nu.

ha en finfin dag.

jag har en homie. eller. ja. jag vet inte vad man kan kalla ngn man anser sig ha vissa fasta grepp om men som man aldrig träffat. jag ser honom som en vän iaf.

idag när jag pratar med honom så ser jag tillbaka på mig själv. hans frågor speglar alla mina frågor och sökande efter svar. hans frågor om mitt liv får mig att vakna upp ur ngn disig dvala.

i många fall står jag och stampar på precis samma ställe som senast. mitt mående och halvrisiga psyke är oförändrat.

jag har bra dagar, men i övrigt mår jag fortfarande lika dåligt som då.

jag har bara mig själv att föra framåt.

inte ens det är något jag lyckas med.

jag ser bara misslyckande. och jag blir näst intill självömkande.

även om det är något jag inte tillåter mig att bli.

nu blir jag sådär trött på mig själv igen.

och allt känns hopplöst.