men jag är jävligt bra.

jag blir så förvånad över att jag fungerar ihop med kids.

jag är ju rädd för dem. eller så känner jag oerhörda svårigheter med att kommunicera. jag vet aldrig riktigt vad jag skall säga. vad som är okej.

visst, svordomar bara hoppar ur munnen på mig. ojsan, säger jag.

så får man ju inte säga! och så måste jag be om ursäkt.

jag spottar. och barnen tappar hakan igen. 'man fååår iiiinte spoooootta!'

nej. det är ju inte särskilt trevligt.

tur att jag är en jävel på fotboll. det väger upp. och mina tuffa tatueringar. och min piercing. jag går hem trots svordomar och spott.

OCH jag förstår helt plötsligt deras språk.

de talar inte i gåtor längre.

jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och denna dagen.

jag saknar abbe. vi kramades länge innan han gick. han stannade kvar en halvtimme extra för att vi skulle kunna hänga.

han hoppades att jag kom tillbaka snart, sedan vände han sig om och snubblade iväg med sin blåa toppluva ner över halva ansiktet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee