när jag var mindre sjöng jag. sedan drabbades jag av obotligt dåligt självförtroende och scenskräck. då upphörde all form av sång annat än på ploj med vänner eller i duschen.

men jag minns särskilt ett tillfälle jag sjöng. det var på skolavslutningen i sexan. vi var i falkvikskyrkan. det var min födelsedag och jag hade blivit frälst av kiss ett par år tidigare. kiss var mitt liv.

så låtvalet inför denna skolavslutning var enkelt. jag struntade blankt i alla sommarvisor. jag relaterade inte ens till sommaren.

jag ville sjunga den här låten bara för att.

jag sjöng såklart 'beth' med kiss.

efteråt ställde sig hela kyrkan upp och applåderade och sjöng 'ja må hon leva'.

jag grät.

kiss - beth

 

holm

5 december 2008 13:57

naw, varför har du aldrig sagt det för?? :)

http://www.mandyholm.bloggagratis.se

 

jess

5 december 2008 19:22

men det har jag berättat ngn gång under alla år vi känt varann 8)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee