det känns inte ett dugg bättre.

jag har ljugit för mig själv. fyfan vad jag har ljugit. ljugit mig blå.

jag vill vara själv. den största lögnen i världshistorien.

jag behöver vara själv. en annan femma.

jag är hopplös på alla sätt och vis.

jag undrar om jag inte är sinnesrubbad eller ngt annat minst lika trevligt.

det här är vad jag tänker göra.

ta biljäveln och köra fort så in i helvete ut till hanna på landet, slänga in henne i bilen och köra vartfansomhelst där jag kan skrika högt utan att störa ngn, jag skall röka ihjäl sjukt många cigg och jag skall tamigfan döda alla stenar och jag skall fördöma alla jävlar av motsatt kön för att de utsätter mig och mina vänner för onödig och oförtjänt jävla smärta (det gäller amanda också, trots att vi inte är 'vänner').

sedan skall jag tamigfan riva sönder alla bloggar på internetvis och jag skall äga röven av alla jävla idioter som skriver om skitpoker och skitmode och skitdjur och skitALLT!

jag är så in i helvetes orimligt fans jävla förbannad!

och gud vad jag kommer ångra det här inlägget sedan! problemet på tapeten nu är att inte köra och krocka på vägen.

IDIOTI! DENNA VÄRLD VI LEVER I!

jag är så in i helvetes jävla förbannad.

this is fact, not fiction.

jag var på vippen att skriva ngt grymt elakt här som jag själv häpnades över. jag må vara en jävla bitch, men det där var tillochmed magstarkt för mig. jag vet inte. ingenting har blivit bättre. jag lider av svåra saknadsattacker, efter ngn jag inte längre håller kär. det övergår mitt helvetes jävla förstånd.

och tro mig, på senare tid har jag blivit väldigt förståndig. jag har anat det, men fått det bekräftat från andra också.

något har hänt mig. eller, allt som har hänt mig har inte bara givit mig ärr, det har skickat mig allra sista biten in av ansvar, blandannat.

jag lider alltså av knäppa ångestattacker där jag får enorma problem med att andas. jag lider av sjuka saknadsattacker till ngn jag inte längre håller kär. jag går runt i cirklar varje dag och försöker räta ut tankar som far. jag sover lite, dåligt eller inget alls.

jag föredrar att vara själv, gräva ner näsan i böcker och glömma bort resten av världen.

jag vet inte hur det blev såhär, hur jag hamnade här.

jag vet inte hur jag tar mig härifrån. eller om jag vill.

jag vet ingenting.

jag trodde saker och ting skulle bli bättre om jag bara tog tag i dem, men det blev inte bättre. det blev ingen förändring alls.

och jag har bara så in i helvetes jävla ont.