jag gråter och gråter. av lycka, av frustration, för att jag är ledsen, för att jag samtidigt är glad. för att allt kan bli så fel och orättvist.

det finns en grupp här i världen som förtjänar allt gott. och det är de små barnen. där oskyldighet och glädje gror. när nyfikenhet frodas och ivern efter livet är som störst.

de skall få leva. i lugn och ro. få vara barn utan att störas av omfattande skador de inte förstår. de skall vara utomhus och trilla över sina egna ben, sparka boll och klättra i träd. peka på allt och fråga varför?

de skall inte spendera tid på sjukhus.

sjukhus är inget ställe för ett barn.

jag har suttit och läst heja abbe - en blogg skriven av en pappa med två söner. lilla abbe och abbes storebror.

det är en fullkomligt fantastiskt vacker blogg. jag har slut på ord, slut på kraft, men jag ber er, gå in och läs. och titta på abbe. är inte det där livsglädje i hans ögon så säg.

när min pappa var liten var han dödligt sjuk och spenderade månader åt gången på sjukhus. han berättade för mig att han var så sjuk ibland att han inte ens orkade öppna ögonen. ibland var pappa helt ensam länge då han förflyttades till ngn specialist uppåt landet, så långt upp att farmor och farfar inte kunde följa med - eller fick. där var bara pappa. liten, fruktansvärt sjuk och helt ensam.

så då låg han hela dagarna och bara lyssnade. utanför hörde han barn leka och härja. och han berättade för mig, att han hade tänkt för sig själv, om han ngnsin skulle bli frisk och få lämna den där sängen så skulle han leka tills han stupade.

det kom en dag då pappa blev helt frisk, även om det tog lång tid att återhämta sig.

och aldrig har jag varit med om en människa i min närhet som varit så törstig på liv.

det är orättvist att det blir såhär. men det behöver inte gå åt helvete.

det kan gå åt motsatt håll.

heja abbe inatt. imorgon. alltid.

(jag somnade och nu mår jag lite dåligt, jag tycker att det är så onödigt. fan för mig, liksom. jag måste somna om snabbt för nu har jag ingen snus och allt stänger om fem min. jag måste somna om, jag måstemåste. jag är hopplös..godnatt - förhoppningsvis)

visste ni att jag ibland blir kallad för skorpan?

ord som borde vara en direkt ingång till barndomen igen:

fubbigt, glotta, cylla, plurret.

sådär. nu är jag färdigt. överkokta grönsaker. jag känner mig dimmig i skallen. mossig och fnöskig i tänket. hade någon bett mig vara med och kasta med liten boll hade jag inte hajat. antingen hade kroppen reagerat, men inte huvudet eller också tvärtom.

det enda jag egentligen förstår just nu är

säng. sömn. sova. sömn. sömn. föralltidfåsova.

säng.

ngnstans i bakgrunden blinkar en röd lampa med texten lika synlig 'bädda rent, bädda rent, sömnen blir så mkt ljuvligare då'

och mitt framför näsan har jag en klocka.

en klocka med en tid som talar om för mig att det inte är ens lite i närheten av att gå och lägga sig.

jag måste hålla ögonen öppna till klockan tio iaf.

måste...

....vara....vaken.

jag får göra som tom i tom och jerry.

hålla ögonlocken uppe med tändstickor. ser klokt ut.

känns klokt. verkar klokt.

fint beslut.

varför skall jag göra tjänster åt folk när jag inte får något tillbaka?

varför skall jag lyssna på folk när ingen lyssnar på mig?

varför skall jag respektera folks tyck och tänk när ingen bryr sig om att respektera mina åsikter?

varför skall jag ta mig tid när ingen lägger tid på mig?

igår hade jag skrivit 'far åt helvete, jag är så jävla arg på er allihopa!'

men idag vet jag bättre.

idag skriver jag - jag vet bättre än så. jag vet att jag är en bättre människa och jag vet vad jag förtjänar och inte.

jag vet att i alla dessa fallen är jag en bättre människa.

och det är en tröst. för jag är hellre en bättre människa än ngn som för stunden sjunker ner på en sämre och lägre nivå.

jag är trött på att befinna mig bland slagg och slem och gyttja.

men hoppas du har det bra!

('du' är som i många/nästan alla fall mer än en person. kanske inte ens en person. det här är en öppen blogg, men likamkt en dagbok för mig själv. för min egen skull. jag hoppas ingen tar illa upp, (vissa kanske borde?), men gör ni trots allt det så är det inte mitt problem. då får ni väl ringa så att jag kan garantera er motsatsen. ni är ju trots allt en del där ute som jag gillar)

jeppe: vänta bara. nitton dagar, gissa vad som händer då?!

jag: va? men vadå? vad händer om nitton dagar?

jeppe: haha. säg det du!

jag: hahaa, det är ju julafton då!

jeppe: .........

snabb check på dagens datum, månad, år, hjärnceller, funktion däruppe övht, och en sekund senare inser jag hur jävla trög jag kan vara ibland.

men jag bjuder på den kakan, det är ju trots allt bara nitton dagar kvar till jul!

om man räknar som jag gör. detvillsäga - inte alls.

en remajnder:

jobb måndag, asplyckan från 8.00-16.45