nu är jag hemma. det är skönt. eller. det är skönt på samma gång som man saknar det man lämnat. norrköping var sött. farbror jessica, ankor, isbitar och bubbelbad. öl och musik, kel och fotboll, fet mat och för många cigg.

det blir bra. det går bra ändå.

imorgon skall det firas. hanna blev tjugo. och så var det visst bara jag kvar.

men jag skall vara nykter. följa med på middag, kanske ta en öl, sedan hem. jag vill vara kry i kropp och huvud när serien drar igång i hockeyn. det kommer bli grymt najs.

min dag har tillägnats kent och lars winnerbäck. och helt plötsligt mår jag därefter. ni vet vad jag pratar om, ni som knarkar dem, liksom jag. det där egendomliga måendet.

den svarta klumpen som finns där, alltid, men känns som mest när jockes röst borrar genom bröstet, när lasses texter flyttar in i hjärtat.

typ.

nu kom katten. dags för kel.

jag är inte mkt för gruppen, men denna låten är fantastisk rakt igenom. jag lade upp den för längelängelängesedan på min gamla blogg, och nu gör jag ett nytt försök till att få er att lyssna.

den går rakt in i hjärtat. LOVAR.

annars har jag det bra i norrköping. åker på torsdag. ses då.

radiohead - videotape

jagä r tillbaka på torsdag nästa vecka så då kan ni vända era små söta grisögon hit igen..

förlåt. alla kanske inte har grisögon.

ni har fina ögon.

söta.

och jag tycker om dem.

yays! äntligen onsdag. åker till krstd om mindre än en timme, för säkerhets skull. så att jag är på station toklänge innan tåget går :O

toklängt nu.

jag har under hela tiden jag vetat vem katrin schulman är, haft svårt för henne. läste precis ett inlägg där hon skriver om förhållanden där kvinnor blir misshandlade. hon frågar sig blandannat hur kvinnan kan finna sig i det. hon ställer sig blandannat frågan " Är det av ren lathet tjejerna låter sig bli misshandlade eller går det inte att styra över?"

jag vet inte om jag skall skratta åt det eller helt enkelt strunta i hennes otroliga dumhet. liksom..lathet? jag blir nog lite smått förbannad samtidigt som jag skrattar.

livet är inte en jävla dans på rosor. de unika fall som rör sig om misshandel i ett förhållande (på båda håll) är förmodligen liiite mer invecklat än så.

samtdigt så förstår jag hennes tanke, hon sätter säkert in sig själv i den situationen, vad man själv hade gjort och hon är säkert en stark kvinna som inte låter ngn sätta sig på henne. jag anser mig själv vara det, också. ingen jävel skall komma och bossa över mig. that's it.

men iaf.

det är så jävla dumt sagt av henne. otroligt.

hrmpf.

visst är det ett roligt ord? jäspalters.

haha. jag vet inte riktigt hur man uttalar det, dock.

men det är ju upp upp upp upp i landet.

hör och häpna. jag har typ nästan packat klart.

eller. jag skall uppenbarligen ha väldigt lite med mig.

för första gången ngnsin.

orka med en väska full med kläder man ändå inte använder.

TVÅ par skor. tror jag.

åh. skor.

skoooor.

hrm.

nu skall jag besöka pappa.

hejdå.

det kändes som att jag hade ngt att säga.

något som ligger och ruvar därinne. innanför bröstkorgen ni vet.

det där som känns tungt och fult. och som ngn gång måste ut.

även om det inte är ikväll, så kändes det som att ngt var påväg

men som så ofta förr försvann det igen.

jaha. då var man i karlskrona idag igen. och tro inte att jag åker dit så ofta för nöjes skull. de mest plågsamma stunder i mitt liv har jag tillbringat där, i hus tretton, åttonde våningen. på jävla sjukhuset.

men nu är allt det där smärtsamma över. nu sitter titanskruvarna i käkbenet, och distanserna på dem, nu kommer vi till det riktigt spännande.

mina tänder. eller, mina än så länge icke-existerande tänder. (det är lika roligt varje gång jag säger det där, för då tror halva världen att jag är tandlös. fast det är jag ju. eller. jag fattas helt enkelt två tänder, har haft gluggar och sådär, och genomgått vissa grejer för att kunna få fin käft helt enkelt. så.)

snubbarna jag träffade idag var otroligt trevliga. och pratade inte över huvudet på mig, om mig, utan med mig. det gillar jag.

och när de slopar sina jävla termer och ist förklarar så att jag förstår.

jag fick med mig pappa på stan innan det var dags för tandis. det var skitjobbigt. för första gången ngnsin skulle han prompt hänga på mig. genom alla affärer. 'vad skall du köpa till honom?' 'vad tycker han om?' 'men det här då? vad tycker du om det?' sedan gick han över till att bli barnslig och uttråkad och kom springande till mig med ritpapper och kritor 'du kan sluta leta nu, jag har den perfekta presenten'

eller varför inte den där guldkuken format som ett pris? den tyckte han speciellt att jag skulle köpa.

jag var alltså på jakt efter de sista presenterna till min man idag. det gick ganska bra. eller. jag vet inte. antingen blir det skit av precis allting eller så är jag jävligt fiffig och gullig. och mer kan jag inte säga för han lär slänga sina ögon på den här texten snart.

så..ja. jag är ganska trött. gossen (katten min) ligger i sängen och jag överväger att lägga mig där en stund. först tvätt.

snart är det onsdag. <3