alltså..alex schulman kan jag förstå. fräckt, friskt och snabbt som fan.

calle schulman har jag också förståelse för, lite mer kontakt med läsarna, bitter, missltckad och bjuder på det i sjysst skrift.

men katrin schulman? what the hell? vad är det som är så jäkla intressant med hennes blogg? över 131 000 besökare i veckan!

det är sådant jag önskar att jag förstod.

vad katrin schulman skriver som är så jävla bra.

det var längesedan jag hade sådan hääär ångest dagen efter.

jag drack sprit. sprit är inte så bra. eller så smart.

men jag klarade mig undan alla tänkbara missöden.

fram till jag kom hem, där jag tydligen uppfört mig illa mot min man.

jag kommer inte ihåg det. eller hemfärden. eller..ja.

den sista timmen eller mer är helt försvunnen.

det är hemskt.

och jag tackar fan för att jag egentligen inte dricker sprit längre.

man blir oftast bara dum i huvudet.

no fun at all.

oerhört sällskapssjuk också. så nu har jag bett min mamma komma och hämta mig. ja, för gå tänker jag ju inte göra. så nedrans lat som jag är idag. men nu skall jag väl slänga ihop lite kläder och diska undan innan mojan kommer, vaa.

fotboll ikväll. kanske chockar jag världen genom att titta på matchen.

-sjuk valp- säger:

du är sötast i världen

som så ofta är det fest ikväll. miso har födelsedagsfest och jag hoppas att vi blir kvar där hela kvällen/natten. jag var ute förra helgen, och gången innan det, och innan dess och så vidare. jag vill bara ha en gammal hederlig husfest, och sålänge ingen drar ur mig i benen så stannar jag kvar där.

dricker kaffe, skall röka en cigg och göra mig i ordning, sedan skall jag och felicia göra tårtan till miso, sedan kaffehuset, ta några öl och sedan systemet. och det bästa av allt? solen skiner!

hela veckan har jag och felicia gått och peppat på fint väder på fredag så att man kan sitta ute, en sista sommardag.

och idag är det varmt och skönt.

så tack vädret, för att du för en gångs skull lyssnar.

idag har jag verkligen inte gjort ngt vettigt. jag vaknade upp i pappas säng och har ingen aning om hur jag hamnat där, men jag antar att jag somnade på soffan och att pappa väckte mig imorse när han gick till jobbet.

gör inte mig ngnting, pappas säng är nästan bäst att sova i.

annars har jag knarkat kaffe och musik.

använt mig av träningscykeln i 30 minuter, gjort 50 armhävningar och 100 situps. jag börjar i liten skala igen. nu skall vi fan bränna kilon, mina damer och herrar. efter gårdagens titt bland alla mina bilder och snickersincidenten fick jag mig en spark i baken på riktigt.

nu skall vi svettas och plågas!

av levande män är min drömdude zakk wylde. och jag kan inte svara på varför. kanske för att jag skulle känna mig så liten och trygg i hans stora famn, eller för att han är en sådan fruktansvärt skön gitarrist, kanske för hans härliga attityd, hans musik, hans stil. han är fan en riktig man.

bortsett från att han spottar upp i luften ovanför sig så att det landar ner på honom igen, så är han grr..mmm. mjau. geee mig.

på andraplats kommer givetvis dimebag.

jag vet inte vad det är med mig och gitarrister.

vad jag vet är att ingen av er läsare gillar black label society. det är nog ingen av mina nära homies som gör det heller.

men jag skiter helt i det.

den här låten lyssnar jag på ikväll och känner mig tung. överallt.

black label society - the last goodbye

jaha. i tjugo minuter hann jag vara hemma hos mamma och pelle innan helvetes brakade löst. mamma ringde tillochmed och förvarnade mig uppifrån storstaden att pelle var på skitkasst humör. så jag hann liksom samla mig, gå in i mig själv, sådär ni vet, och låta skölden omsluta mig som är till för att stöta bort elakheter och dämpa skrikanden.

det gick..sådär.

den karln är så jävla..dramatisk. en dramaqueen, helt enkelt. och som han kan skrika. han tror att man måste skrika när man skall föra en diskussion, vilket leder till att en annan får skrika för att höras, ibland försöka överrösta, vilket är ett tappert försök, det är inte många som klarar att överrösta honom när han väl kommit igång.

men idag..det gick åt helvete alltihop, jag klarade inte av att hålla mig lugn för han sade så fruktansvärt elaka och dumma saker, och han bara vägrade att lyssna, då fanns det liksom ingen mening för mig att stå där och ta skit ifall jag ändå inte fick säga ngt till mitt försvar. så jag skrek inte. vilket gjorde honom ännu argare.

och tillslut drev han även mig till vansinne med sitt skrikande och sina korkade uttalanden. det finns mkt som gör mig riktigt arg, men det finns bara en sak som gör mig fruktansvärt förbannad, och det är pelle, när han är på absoluta värsta tänkbara bråkhumöret. när han är på det humöret tar han fram det sämsta i mig. jag blir det där lilla barnet som skriker sig röd i ansiktet och ansiktet förvrids av missnöje och tårar, ni vet? eller den äldre varianten, som kastar saker när det inte går vägen.

en blandning av dem och vi får fram mig. jag blir verkligen vansinnig. för det är oftast helt opåkallat. och man försöker om och om och ooom igen att ta diskussionen i någorlunda normal ton..men ibland håller det inte.

så jag skrek. och jag kastade. och han skrek ännu mer. och jag försvann.

jag HATAR att den där sidan finns av mig, det är bara han som lyckas dra fram den, vilket är jävligt sällan, men det händer. och jag hatar det. jag är förfan snart tjugo år, borde jag inte ha lärt mig vid det här laget att man INTE BEHÖVER KASTA GREJER NÄR MAN BLIR SÅ ARG?

hrmpf. aah. det kryper i kroppen på mig av irritation.

jaha. jag har varit skitduktig den senaste tiden. inget godis, ingen jävla läsk, förutom till groggarna, ingen skräpmat, och idag kunde jag tillochmed hoppa upp på cykeln och spinna.

vad händer? jag får syn på snickers i affären och drabbas av ett måste. snickers har alltid varit måste.

så nu sitter jag här, och skäms, med ett ihopskrynklat snickerspapper framför mig, och frågar mig själv, vaaarför?