i onsdags klockan 15.57 somnade lillfisen in.

den tuffaste dagen hittills i mitt liv.

sedan dess försöker jag mata sinnet med alla fantastiska minnen familjen har med henne.

vilken otroligt glad och lycklig hund hon var. fantastisk på att överföra sin glädje till alla runtom henne.

jag tänker på hur hon alltid var med. hon var ingen hund, utan en familjemedlem. på trädgården var hon en i laget när vi spelade boll. ute på vägen var hon med när vi spelade bandy. i poolen när vi badade hoppade hon i. hon älskade vatten. och bollar. tennisbollar som hon manade på folk att kasta åt henne. hon bar med sig en tennisboll överallt tills det inte fanns något kvar av den.

 och skogen. jesus, vad lycklig hon blev när hon fick gå i skogen och skutta i det höga gräset, som en gasell.

förståndig och klok. lydig och genomsnäll. hon gjorde inget ont mot något levande under alla sina år. jag har aldrig hört henne morra ens. möjligtvis har någon fluga fått falla offer för hennes jakter om sommaren.

det värmer mig något oerhört att folk som har träffat henne förstår vad jag pratar om när jag säger att hon var speciell. så mycket fina ord hon har fått genom åren. att hon verkligen var klok. att folk aldrig har träffat på ett mer fantastiskt djur. hon var älskad av alla.

det är jobbigt att gå här hemma. som nu när jag sitter vid datorn. då kom freja alltid och tryckte sin nos i min hand som jag frånvarande sträckte ut bakom mig för att hälsa på henne. i soffan låg hon alltid bredvid. när man kom hem låg hon på sin plats i hallen. i köket när man lagade mat låg hon bredvid för hon visste att lite av den maten var till henne också. på morgonen när man vaknade och gick ner så kom hon för att säga godmorgon.

när man köpte hem godis eller mat åt henne så galopperade hon av glädje. jag sade alltid ''är fisen en häst!?' och så galopperade hon ännu mer.

när man var ledsen var hon en tröst. oavsett vad så fanns hon alltid där.

kanske var det dumt kan man tänka såhär i efterhand, att förlita sig så på ett djur. jag vet inte..

vart jag än går i detta jävla huset så finns minnen med henne. hon är ett med det här huset. hennes hår finns att hitta fortfarande.

det är svårt. att låta bli att vara ledsen.

men hon var gammal. och sjuk. ålderdomen hann ikapp henne väldigt fort när hon fick cancer.

vi fick ha världens mest fantastiska djur i över tolv år.

jag tänker på mamma. älskade mamma. de två satt ihop. de har gått sida vid sida i alla dessa år. om det fanns någon freja älskade mest av allt så var det mamma. hon vek aldrig från hennes sida.

därför tänker jag på mamma. hon har mist sin bästa vän. och tar det så hårt.

men vi pratar glada minnen. och fäller tårar. vi saknar. och sörjer.

som man skall.

jag älskar dig freja. du var den bästa.

jag kommer alltid att sakna dig och dina ljuvliga lena öron. och din pussvänliga nos.

vila i frid vackra underbara.

 

Emma

26 oktober 2008 15:01

Freja var den bästa hunden någonsin! Utan tvekan.. Nu vilar hon så fint så fint. Jag tror hon har en tennisboll vid sin sida bland molnen..

 

jess

26 oktober 2008 17:07

emma. :)
hon har en tennisboll med sig i graven.
på riktigt.

vad hemskt det lät. men så är det.

fisen var utan tvekan bäst. 8)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee