jag har lämnat bort mitt körkort.

jag gav det till mamma och bad henne hänga det i granen, där gör det kanske mer nytta.

jag vet att om jag har kvar det kommer jag antingen kasta det eller klippa sönder det. det är onödigt. och så jävla typiskt mig när jag är arg.

så då gav jag bort det istället.

jag behöver ju ändå inget körkort.

...har jag inget skyddsrum.

-----

jag tror precis att jag förstod.

sålänge jag är kvar här. under detta taket.

kommer jag aldrig lyckas med att må bra igen.

jag kommer inte ha en chans att försöka bygga upp ngt självförtroende, någon självkänsla. jag blir förlorad i ständig smutskastning. orden ekar i mitt utkarvade huvud.

var kom all negativtet ifrån? när började familjemedlemmar jobba emot varandra? var inte familjen till för att hålla ihop? stötta varandra?

jag har aldrig fått erfara en riktig familj. jag vet inte hur en sådan är. jag har sett filmer. men jag tvivlar på att det är så det är i verkliga livet.

i det verkliga livet är det kanske verbal misshandel och ständigt förlöjligande som gäller.

den som tar livet av någon först vinner.

fan ta mänskligheten och alla dess illasinnade sidor.

fan ta er jävla idioter som är totalt oförmögna att känna något annat än behov av makt och kontroll.

dra åt helvete hela högen.

 bina.

 molina och sara.

somebody.

bina och emelie.

molina var väl jävla glad!

han gjorde mkt dumt i sina dagar. det är ett under att han stod ut med sig själv. herreminskapare vad han kunde.

'hängde på mig och hängde på mig, du har väl förfan egna ben!'

hahaha. det är så jävla bra.

det är ju faktiskt ett jävligt effektivt sätt för mig att somna. när jag vågar mig på att söka jobb idag så tar det alla mina krafter. efteråt gråter jag oftast och går och lägger mig. somnar och vaknar tung i huvudet och dåsig och vågar inte kolla mailen på flera dagar.

för alltid, alltid får jag ett nej.

jag är trött på nej. och jag är trött på att bli trött av jobbsök.

wtf, jag börjar plugga i januari vilket som. det vore liksom sjysst med lite extra klirr.

så jag tänker inte gråta. jag går och lägger mig och slänger iväg ngt sms till plätten och kräver hans uppmärksamhet en stund ist.

vi hörs imorgon, sjömän.