en gång i tiden hade jag en allra bästa vän. som slog alla med hästlängder. han var bäst. bästa vännen. med bästa humorn. med bästa intressena. med bästa åsikterna. bästa alla. han heter linus.

vi lärde känna varandra när vi var runt..10-11 år. han var en kaxig liten jävel, jag var en kaxig lite större jävel. samma humor, samma skrot och korn och vi var som gjorda för varandra.

vi var ett stort gäng på den tiden. jag var ihop med linus bästa kompis, anden. sedan var där jacke, krook, arvid, ekdahl, malin, amanda, medflera. vi var många som umgicks nästan alltid.

på den tiden var jag och linus bara..kompisar. bra kompisar, men inte bästa kompisar. det hände först i högstadiet då vi började i samma klass. vi satt bredvid varandra, avslutade varandras meningar, drev med andra, hade skit för oss i bibblan på rasterna, tjaffsade på lunchen, kladdade, fällde varandra i korridorerna, följde varann hem från skolan, tävlade i olika påhittade grejer.

han spelade hockey, jag fotboll. jag älskade hockey, han hade lätt för fotboll. vi hade det skitbra. han ställde alltid upp. jag hamnade i ett par skitlägen genom åren och han fanns där varje gång. oavsett tid på dygnet. han underlättade mkt. det enda han verkligen var emot och blev tokigt förbannad på mig för var rökningen. så arg han blev. jag minns det verkligen som igår.

sedan kom nionde klass och allt förändrades. han blev..konstig och..jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. vi blev mer elaka mot varandra och det kom i slutändan fram att han hade känslor för mig. känslor jag inte kunde besvara. det var inte ömsesidigt. så jag sköt honom ifrån mig och han vände sina blickar åt annat håll.

mitt hjärta har aldrig gjort så ont som då. jag förlorade min bästa vän pga jag inte kunde känna samma sak.

det gick ett par månader och han verkade komma över det. vi kunde prata. skoja. ibland nästan som vanligt. men det blev aldrig som vanligt igen. sommarlovet till gymnasiet tappade vi nästan all kontakt och han skaffade flickvän i karlshamn. som var tokigt sotis på mig och efter det upphörde all kontakt på riktigt.

två år senare, gjorde de slut och vi började tjattra lite igen. jag tyckte det var oerhört skönt att kunna prata med honom igen, att få ha en sådan underbar människa i mitt liv. men så kom juldagen och vi var fulla och fruktansvärt dumma och jag behöver inte säga mer.

efter det dog det verkligen ut igen.

jag slutade hoppas på vår vänskap efter det. man kan inte återuppliva det hur många ggr som helst. men ändå. jag saknar honom varje dag. han var en jättefin vän. på alla sätt. och det är synd att det skulle bli så fel.

jag stöter på honom ibland i ishallen i mörrum. det hugger i mitt hjärta varje gång. vi hälsar, ler, men inget annat. han hör av sig ibland på msn. vi skojar och pratar.

häromnatten ringde han. full och glad. och även om det var en fyllegrej från honom så blev jag så jävlajävla glad. det var så skönt att få låtsas att det alltid varit så. att det inte var ngt konstigt med att han ringde.

min bästa vän, linus.

jag saknar honom varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee