jag kan bli lite konstig ibland.

det händer att jag snubblar över ngt överväldigande bra (eller raka motsatsen). det kan gälla i stort sett vadsomhelst.

då tänker jag, det här skall jag blogga om. bloggen förtjänar att få del av det här. men det finns ett problem. jag har det senaste året fått grymt svårt att uttrycka mig någorlunda okej.

antingen blir det jättemånga 'fantastiskt!' underbart!' följt av massa svordomar och sedan 'helt fantastiskt härligt underbart!' blablabla.

visst, det är fint att man blir sådär löjligt glad.

men någonstans får man dra gränsen.

som jag försöker göra och då inte alls får fram den känslan jag egentligen ligger inne med:

'den här låten. bra. lyssna. typ bra. okej.'

det blir inte rätt någonstans på vägen.

med allt detta dravel sagt och utspottat - god morgon era sjömän, det här är er kapten som talar. förbered er på en helvetisk dag, det stormar ute och er kapten har inga varma kläder och snart skall hon bege sig ut i skiten.

tacka er gud för att det finns musik som skall råda bot på kylan under vistelsen ute.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee