jag har absolut inte för avsikt att skrämma er nu. verkligen inte.

men jag måste erkänna..

att när jag ser den här reklamen så värker mitt hjärta efter ett sådant där litet liv. de är så fruktansvärt vackra. så små. och näsorna! jag blir helt varm inombords. alla tänkbara klockor börjar ringa och jag blir nästan lite lipig.

reaktionen förvånar mig varje gång. och skrämmer mig.

och glädjer mig. det gör mig glad att jag berörs av er små underbara varelser. trots att jag i detta nu inte har en endaste pytteliten tanke på att bli mamma. jag, bli mamma? hur skulle det se ut? vilken värld skulle det vara?

jag skall vara ung och jävlig och hemsk i många år.

jag tror inte jag skulle bli en särskilt bra mamma ändå.

men tack för att ni finns. för att det finns underbara människor som ser till att ni små kommer till världen.

puss och godnatt.

/.../helvete, jag känner hur din frånvaro börjar göra sig påmind
kryper in under min hud och fastnar som papper och klister
bilder av dig sitter som fastsydda på min näthinna
jag hatar att jag saknar dig, jag hatar att du får mig på knä/..../

---

/.../jag kan aldrig skriva kärleksbrev till dig
och berätta om hur du får mig att hålla andan
sålänge att jag glömmer bort att jag måste
andas luft för att leva och jag tänker bara
på det fastgnuggade glittret i dina ögon
som sätter sig som klister i min halsgrop och klibbar
och jag stakar fram mina ord som blir osammanhängande
lite som gåtor och du säger att du gillar det med mig
det gör mig visst speciell och

när vi älskar så gråter jag och det svider i ögonen
av mascara som elakt letat sig in
och du drar med ditt pekfinger i springorna
mellan mina revben och jag glömmer bort att andas igen /.../

-----

 'du kan inte älska mig förrän jag säger att du får'

sitter i fåtöljen mittemot din säng
drar upp fötterna och gömmer dem under filten

jag gäspar och kisar bort mot den hävande bröstkorgen
tänker att jag borde varit en av dem som dricker té
en kopp té skulle passa in i den här bilden

känner mig avståndstagande och filosofisk
jag har ingen aning om vad jag gör här i fåtöljen

jag borde ligga bredvid, intrasslad i andetag, hud och armar
men det skrämmer mig, en trygghet finns nerbäddad därborta
en trygghet jag aldrig känt

'ensam står stark', men helt plötsligt är jag två
jag vill inte dras ner, jag vill inte bli ensam igen
jag vill ha tryggheten som häver sina andetag lugnt fem meter bort
jag vill ha dig

men jag vågar inte komma så nära
kan du känna mina andetag
är allt för nära

och det börjar bli svårt att hålla andan
när mycket vill ha mer
när jag blir tokig utan dig

kippar efter luft bakom din rygg
vill känna din använda luft i min nacke
tvinna mitt hår mellan dina fingrar
ge mig din värme

jag vill ha, våga vara där


så varför sitter jag här i fåtöljen?

hur svårt kan det vara att låta sig bli omtyckt?



älskade, jag kommer snart, jag måste bara...