eftersom jag var så himla glad över det där med boende i malmö så var jag ju såklart tvungen att bli straffad.

varje gång jag gläds över ngt så händer ngt pissigt.

kanske är det därför jag är en sådan pessimisst.

nu sitter jag och håller tummarna för att det inte är cancer.

fan ta dig cancern.

du skulle bara våga komma nära de mina.

....säger att jag inte behöver förkasta den dagen. eller datumet.

det var en fin dag. kväll.

och jag går vidare och håller det nära istället.

för just där, den kvällen, fick jag en mkt fin människa till min.

och det kan ingen ta ifrån mig.

och inga hårda ord kommer jag spotta ur mig om denna saken mer.

jag förkastar inte.

tjugosjunde. det är ett datum som jag minns.

relativt tydligt. jag vet exakt vad jag gjorde förra året.

in i detalj.

jag minns alla tiotusen fjärilar i magen.

jag minns upplösningen. de kalla ölen. kyssarna.

jag minns dofterna. väntan. jag minns soffan.

allt som hände där för första gången.

den dagen minns jag.

och den dagen betyder ngt.

eller betydde.

idag är den inget speciellt.

som vilken dag som helst.

ett datum.

skit i det.

gå vidare.

säger jag till mig själv.

erikfrånuppsala!

axeln? nu fan slutar du vara offline och kommer fram och leker.

jag tycker inte om att sakna dig.

vem skall underhålla mig alla vakna nätter?

du är säkert ute vid det där torpet. målar och snickrar.

fan för dig. låta ett torp gå före mig liksom.

jag går och tittar på film.

du kan väl komma hem under tiden.