jag tror jag har ätit fem knäckebröd idag. är det bra eller dåligt?

jag läste en mkt dum grej ngnstans på bloggkommentatorernas sida. 

anorexi och bulimi, blandannat, räknas inte som en sjukdom, för det sitter i huvudet, i din hjärna. okej, redan där brister detta argumentet. skall vi slopa paranoia, depression, ångest, schitzofreni och sådant då också? är man inte sjuk då?

klart som fan man är. det har ställts diagnoser på vartenda en av de grejerna jag nämnt. som många av dem sitter i huvudet. du är inte mindre sjuk bara för att det delvis handlar om den mentala biten. den mentala biten är precis lika viktig som den fysiska. allt annat påstående är rena dumheterna.

lider man av anorexi så behöver man hjälp. man behöver mkt hjälp. lika mkt som ngn med depression förmodligen. fast på hela olika plan. man måste få personen att öppna upp ögon för sin vikt och sitt utseende, för okej att äta, hela den biten. jag behöver inte gå in på det. allt det handlade om var att jag tycker det var så oerhört DUMT  att påstå att anorexi inte är ngn sjukdom och att det räcker med att säga 'äh, det är inget fel med dig, det finns inget sådant som anorexi, hem och ät med dig.' tack för din intelligens blondinbella.

fan..så arg jag blev. att motsätta sig läkarvetenskapen.

men okej. en sjuttonårig populär bloggare vet väl bättre.

såklart.

det är så snuskigt bra. varsågoda.

erkänn ni har undrat var jag och alla mina förmiddagsinlägg har varit?

vi har varit på ängsgården, ett litet inhopp från 07.00-15.00 efter det cyklade jag runt, med affär som huvudmål för cigg, men stötte på massa folk på vägen. sedan cyklade jag fort som fan hem, drog på mig springkläder och sprang av mig all skit. nu mår jag hur bra som helst. för stunden.

att träna när man är lite nere är ett jävla bra sätt att hantera saker eller sig själv på. att röra sig, låta bli att tänka, andas friskt, ta ut sig själv till det allra sista - det är så jävla värt det och man är så stolt över sig själv efteråt. man ser sträckan, man känner den i benen, i hela kroppen och man tänker, fan! jag klarade det. tamigfaaan.

jag är så oerhört ledsen för din skull. för att jag är anledningen till salta kinder. men det ordnar sig. det kommer bli bra.

gawd. så svårt det är. stötvis.

jag trycker tillbaka tårarna.

jag vet inte riktigt varför.

jag går och kollar zombies och dränker gossen med salt kärlek.

godnatt.

så lyssnar jag på white stripes.

jag är hopplös!

och internet fuckar så att jag inte kan klicka upp rutan och länka. så jag skiter väl i det.

jag skall upp klockan sex imorgon. jag vet inte varför jag fortf sitter här och glor. jag borde sova. istället har jag spelat yatzy och lyckades få ihop 339 poäng, familjerekordet är 342, jag är alltså inte långt ifrån nu.

somna mig.

just ja! jag hade helt glömt av att det var första april idag och alltså inte haft en tanke på att jag kan ha blivit lurad. dock har jag inte varit med om ngt konstigt eller osannolikt idag, så jag kan nog vara lugn. så orutinerat av mig att glömma, ändå.

så, har ni lyckats lura ngn idag?