hemkommen från felicia. vi har tittat på so you think you can dance. uttagningarna är jävligt roliga. ungefär lika roliga som uttagningarna i idol. det som är ett extra plus med dance är att benke från bounce är med i juryn. och han är liksom..panghet. jag och felicia förälskar oss varje gång.

annars är det som det är, med allt. jag lyssnar på david bowie's space oddity.

deftones - knife party

ni pratar inte med mig. är ni blyga?

jag lovar, det är väldigt sällan jag bits.

ni behöver nog inte vara så rädda.

nu lever jag i fattigdom och utan värdighet för resten av det här året. jag orkar inte få nedslag en enda gång till. fan vad det tar.

jag orkar inte tänka på allt JAG inte kommer få göra pga jag är så jävlajävlajävlajävla dålig. ååh vad det här har sänkt mig. hej botten, vi ses igen trots allt.

jag sover konstigt. inte oroligt. mer..lätt. vaknar av inget, ofta och vrider och vänder på mig.

jag har vägrat gå upp fram till nu. nu skall jag ut och springa i solen, springa ikapp med fågelkvitter och flåsa. så jävla skönt.

bombshell rocks. <3

det var sannerligen längesedan.

 jag lyssnar istället för att prata. istället för att skriva.

eminem - when i'm gone

jag känner mig så..uttömd just nu. jag har inget att säga. denna dagen har satt mig på prov. jag har gråtit över både det ena och det andra. och jag kan inte låta bli att förundras över hur gravt jag misslyckat med mitt liv hittills, en jävla merit för en knapp tjugoåring.

pappa har rätt. jag ÄR värdelös och man skäms över mig.