varning! mycket svammel!

bland knallar jag runt med en sådan där ruskig hop av hopp. axlar på mig västen och knallar på full med hopp. hopp om jag vet inte vad. hopp om att jag kan. precis som alla andra skall jag också kunna. en dag skall jag fungera precis så som ni gör. jag vill inte vara er men jag vill kunna fungera, så som man skall. utan att knulla sönder mitt huvud och relationer. utan att vara rädd för att vara. eller. jag är inte rädd för att vara mig. jag är mig. fullt ut, och sedan skiter jag i vad folk anser om den saken. men att vara mig innebär en hel del avgörande brister. i vissa sammanhang verkar jag..sluta fungera. jag är en prototyp. en jävla prototyp. vi jobbar fortf på att få mig okej.

jag försöker hela tiden reda ut problem. jag tar tag i saker, självklart även mig själv också. mkt med mig själv. även om jag till en början bara analyserar så..jag kommer komma ngnstans. ngn gång. ngn gång. jag kommer fungera och verka som andra. jag kommer inte vara handikappad på vissa plan för alltid.
jag tror fan inte det handlar om att växa upp längre. eller att pröva sig fram med olika människor och omgivningar.
jag läste ngnstans..folk som flyr sin stad, sin omgivning. för att få det bättre, eller en omväxling. det fungerar vara i viss mån, för även om du lyckas fly allt det där så kan du aldrig fly dig själv. aldrig ngnsin sålänge du lever blir du kvitt dig själv. det spelar ingen roll om du byter stad, flyttar utomlands, whatever. du förblir du. och det kan du inte göra ngt åt, annat än att inse och acceptera. finslipa. vissa brister finns där för att alltid stanna kvar. som ränderna på en zebra. men vissa kan man göra ngt åt. och har man väl kommit så långt att man insett det så har man kommit en bra bit på vägen. och det är där jag är nu. tror jag. delvis iaf. jag jobbar inte på att bli en bättre människa, att bli perfekt. jag vill bara fungera och kunna må genuint bra emellanåt. och steget med pappa var det första och det största.
jag har aldrig gjort ngt värre och jobbigare i mitt liv.
ändå så pratar jag inte om det. jag pratade en hel del med martin och felicia om mitt pappaproblem när det fortf var ett problem. men så fort jag klev innanför hans tröskel slutade jag prata om det. trots att jag fortf behöver prata om det.
tror jag. men jag finner inga...ord. jag vet inte. jag är vilse, på ett helt annat sätt nu än vad jag var då.

jag löste ett problem men fick ett nytt, smärre, på mig. det hjälper inte med plåster och det hjälper inte att fly.
jag skall ta tag i det. jag skall jag skall jag skall.

jävla mkt svammel. förlåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee