jag och solen var jävligt synkade. rotade fram ett nytt batteri och fyllde på med musik. fyllde fickorna med pinnar, musik och eld.

på med solglasögonen och upp med luvan och iväg mot skogen och cykelvägar och upptrampade stigar.

där fanns inte mer än ett par tidiga vandrare liksom jag. trafiken i lägre höjder bestod av sniglar som trängdes med skalbaggar, bark och löv. hav av pölar. lagom hinderbana för små ben eller inga ben alls, kanske.

jag slogs av en tanke där jag gick och lyssnade på eels 'hey man' (tack erik från göteborg). jag förstod att det är en klar skillnad på att promenera med morgonsolen och djuren. de få vandrare jag stötte på hälsade glatt och trallade vidare. som om vi gick runt i en dvala där artigheterna kommer främst. vi hälsade, log, ngn glad äldre man halvtjöt godmorgon och vinkade.

jag log tillbaka och nickade försiktigt. fortsatte nynna med i låten.

 tänkte att artigheterna gäller fram till klockan nio. fram till klockan nio är det snälla timmen och party allting. okej att hälsa på främlingar.

aldrig har jag varit med om en artighet utbytas en förmiddag, eftermiddag eller kväll. men nu vet jag, att på morgonen är det okej och mer än välkommet att hojta glatt till varann i skogarna.

där jag gick på upptrampade stigar bredvid fotbollsplanen på ängen bakom höstvägen, precis vid vattnet, preciis vid min gamla bok, min bokdunge och mina gullvivor, bland stengärden och maskrosbladen...

där, återupplevde jag år av min barndom.

där sprang jag och sparkade boll, i skjulet därborta kunde man ta sig in, där fanns saltkar med salt kvar i, gamla småsmå bestick och en blommig gammal duk som luktade mögel.

men vi brydde oss inte. där bodde vi. och drack låtsasté. och sparkade boll. vi metade nere vid vattnet. satt på stenarna, hoppade emellan, tjoade. sedan sparkade vi mer boll. och samlade på oss saker att ha i vårt sommarskjul.

och därborta. under den där bokdungen..där låg vi utmattade av sol, lek och onyttigheter.

en tid jag minns så klart. samtidigt som den varit helt bortglömd fram till imorse. det var när jag gick hos en dagmamma. på höstvägen. varenda doft fanns kvar. och det var samma murkna fotbollsmål utan nät. allt kom tillbaka så snabbt och klart. och jag undrade varihelvete jag varit under alla tio år som gått sedan dess. jag bor så nära, men har aldrig haft en tanke på att gå där.

det var så oerhört vackert. fridfullt och färgstarkt och helt enkelt fantastiskt. tänk att något så simpelt som en plats som bringar fram ett minne kan göra ens dag. min dag. måndag.

nu sitter jag här. och ler. det var en fantastisk morgonpromenad. tillsammans med glada vandrare, sniglar, skalbaggar och lyckliga fåglar som badade i solstrålar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee